Jetlaggad men taggad

Nya skor och anmäld till Kretsloppet!

Veckosummering vecka 17

Insamlade medel: 5 919 SEK
Antal styrke- och smidighetspass: 0
Antal kilometer sprungna: 0

Ingen träning och inga nya kronor till insamlingen. Bäst att jag börjar röra på påkarna igen! Nu på svensk mark.

Hitta en bra tränare

Mitt andra råd under föreläsningen om långsiktiga mål gällde vikten av att försöka hitta en bra handledare/tränare.

När du skriver en avhandling i Sverige så har du i regel två handledare. Jag hade en otrolig tur med mina: De är båda erfarna forskare och erfarna handledare, vilket innebär att de både är experter på själva ämnesområdet och på att stötta andras lärande inom detta område. Jag är otroligt tacksam för att jag fick just dem.

När det gäller löpning har du ganska stora möjligheter att välja vilka tränare du vill ha. Du kan kolla upp olika gym, föreningar och klubbar, samt tränarnas kvalifikationer och erfarenheter. Beroende på din budget och dina preferenser kan du välja mellan gruppass och individuella pass.

En bra handledare/tränare vill genuint att du ska uppnå dina mål och anpassar sitt upplägg efter dig. Dessutom förväntar de sig att du gör ditt bästa och tar till dig det de föreslår, samt att du har förberett dig väl inför handledningsmötena/träningspassen. Det är trots allt du som ska göra jobbet. Men med någon som är expert på det du vill lära dig som stöd så kan du komma mycket längre än vad du hade gjort på egen hand.

Veckosummering vecka 16

Insamlade medel: 5 919 SEK
Antal styrke- och smidighetspass: 0
Antal kilometer sprungna: 35,5
Snabbaste kilometern sprungen på: 4:38 (under torsdagens pass)
Antal månader till start: 2

Veckan som kommer kommer att bli en intensiv vecka. Många avsked, många saker att packa, många timmar på flygplan. Vi får se hur många kilometer - och blogginlägg - det kan tänkas bli. Au revoir!

As I went down to the river to run

Tillbaka i Brisbane. Inte särskilt euforisk i helgen, men ett distanspass utmed floden i skymning är sällan fel.

Jag trivs bäst i platta landskap

Och nära havet vill jag springa en halvmil. I duggregn. I skymningen. I 4:54-tempo.

Magisk mil

10 kilometer runt Fremantle efter jobbet idag tillsammans med maken. I bra tempo, men ändå så att vi kunde prata. Solen höll på att gå ner medan vi sprang norrut och utmed Swan River där tre svarta svanar paddlade fram. Vi avslutade med en spurt ut på en pir vid Bathers Beach just som solen försvann bakom horisonten.

Det obegripliga

5 snabba kilometer före frukost i platta Fremantle, söder om Perth där jag spenderar veckan. (Har följt med maken som är här på jobbresa. Jag skriver på en bok och handleder masterstudenter, precis som vanligt.)

Satte sedan på datorn och möttes av nyheten om vad som hänt vid Boston Marathon. Helt obegripligt, förfärligt, fruktansvärt. Orden räcker inte till.

Veckosummering vecka 15

Insamlade medel: 5 400 SEK
Antal styrke- och smidighetspass: 2
Antal kilometer sprungna: 15

Ett inställt långpass och så blir det här... Har insett att det har blivit lite "allt eller inget" med löpningen det senaste - om jag inte hinner springa minst 10 km en dag, så springer jag inte alls. Dags att tänka om! Mina 2 km idag är i varje fall fler än 0, eller hur?

Kläder

Det finns säkert de som menar att kläder är ett skapat behov och att vi gjorde bäst i att springa både barfota och nakna. Själv tänker jag att vettiga kläder ändå är bra att när man ger sig ut och springer.

Juni 2012 i Wellington, Nya Zeeland

Vad man har behov av beror förstås bland annat på klimatet där man håller hus. Du behöver i regel fler lager  med kläder när det är kallt än när det är varmt. Men grundprinciperna, tänker jag, är ändå desamma: De bästa träningskläderna är bekväma, tåliga och funktionella. De ska inte skava eller sitta för tight. De ska klara av många tvättar. De ska hålla saker på plats (där kan ju behoven se lite olika ut) och de ska fungera väl även när du svettas floder.

November 2012 i Noosa, Australien

Sedan jag började löpträna mer regelbundet har jag för ändamålet införskaffat ett antal par tunna strumpor, ett par korta tights med fickor som går att stänga (för småsaker som nycklar, torkad ingefära och annat nödvändigt), några par shorts att ha över tightsen, ett par långa löpartights för kyligare väder (också de med ficka), överdragskläder, underställ, mössa och vantar som ”andas”, flera riktigt bra tränings-BH:s, en hög med boxertrosor, samt en numera ganska stor samling av sköna t-shirts. Och så kepsen förstås!

Juli 2011 i Varberg

En annan princip tycks vara att kläder för löpning helst ska se rätt fåniga ut. Tightsen är väl det bästa exemplet, då de inte är smickrande för någon, oavsett kroppstyp. Själv tycker jag, som har spenderat alltför mycket tid i aerobicssalar där det mesta tycks gå ut på att se så snygg ut som möjligt under passet, att löpningen även i detta avseende är befriande. Visst, på löparmagasinens framsidor springer de photoshoppade sexpacken fram med jättekliv och stora leenden i sina små hotpants och läckert färgade överdelar. Men sådana löpare ser du ingen annanstans, tack och lov. Ute i spåret handlar det mer om snor, svett och dårar.

December 2011 i Malmö

Varför Cancerfonden?

Mitt springande, och bloggandet om det, kommer inte att bota någon som är sjuk. Jag är verkligen ingen expert på cancersjukdomar. Det enda jag har att säga om cancer är fula saker. 

Med Cancerfonden är det annorlunda. Cancerfonden är den "enskilt största finansiären av svensk cancerforskning". Dessutom arbetar Cancerfonden med att sprida kunskap om cancer och om hur cancer kan förebyggas. 

De flesta av oss kommer - direkt eller indirekt - någon gång att drabbas av cancer. Cancerfondens arbete för att förebygga och utveckla metoderna för att bota cancer är livsviktigt. Det är därför jag stöttar Cancerfonden och försöker få andra att göra detsamma. 

Låt solen fortsätta att skina! 

Helt nödvändigt planeringsverktyg?

På bilden syns min GPS- och pulsklocka, som jag fick i födelsedagspresent i slutet av 2010. Jag klarade mig bra utan den under de 10 månader som jag då hade löptränat, men sedan jag fick den, så är den i stort sett alltid med under mina rundor.

Den är av en ganska enkel modell, men ger ändå många möjligheter till uppföljning. När jag kommer in efter en runda, så vet jag hur långt jag har sprungit. Jag kan kolla på en karta var jag har sprungit, vilket är lysande då mitt lokalsinne är sådär. Under ett lopp vet jag hur snabbt (eller långsamt) jag avverkar varje kilometer och kan därmed försöka justera mitt tempo om det behövs. Om jag tränar backintervaller, så kan jag se på min puls om jag verkligen tar ut mig så mycket som jag vet att jag kan.

Sedan finns det förstås mer avancerade modeller, som exempelvis visar tempo i realtid och som stannar av sig självt när du stannar. Utmärkt, tänker jag, vid intervallträning och när rödljusen inte är samarbetsvilliga. Ibland drömmer jag om att införskaffa en sådan modell. Som så många andra tekniska prylar, så har GPS-klockan skapat behov som jag inte visste att jag hade… 

Planera mera

Verktyg för planering och uppföljning:
En avhandlingsplan och en sammanfattning av tempo under en halvmara

Det är kanske inte så förvånande att "Planera!" var mitt första råd under den där föreläsningen om långsiktiga mål.

När man tar sig an ett stort projekt och har en idé om att man vill genomföra det inom en viss tidsram, så menar jag att planering är helt avgörande. Jag tänker att få människor som vill springa ett lopp på en viss tid bara sätter igång vid startskottet utan att ha förberett sig. De flesta har förmodligen tränat en hel del inför loppet och har en idé om vilken fart de vill hålla per kilometer. På så vis kan man stämma av under loppets gång att man håller sig till sin ursprungsplan, och om man inte gör det, så kan man fundera på om något bör justeras. För precis som man har tänkt sig, kommer det förmodligen inte att bli. Men paradoxalt nog kan god planering göra att man är väl rustad att hantera och ta vara på det oförutsedda.

Inom löpningen talar man om fördelarna med att göra en”negativ split”,vilket innebär att man springer den andra halvan av loppet snabbare än vad man sprang den första. Om man spurtar redan i starten är risken att man blir utmattad innan man ens har kommit halvvägs. I början kan det därför vara en bra idé att koncentrera sig på hitta rytmen i löpningen och också kanske mer på att njuta av omgivningarna och det häftiga med att springa tillsammans med hundratals eller tusentals andra. Sedan, när man har kommit ungefär halvvägs, är det  läge att lägga i nästa växel och börja fokusera på mållinjen alltmer. Mer om detta en annan dag! 

Veckosummering vecka 14

Insamlade medel: 4 850 SEK

Antal styrke- och smidighetspass: 0  (får skylla på skrapsår i händerna efter min vurpa)

Antal kilometer sprungna: 36,32

Runner's high

Glad Anna vid the Story Bridge. Den klassiska bron markerar att jag avverkat drygt halva rundan.

Det har varit lite motigt ett tag. Därför var endorfinkicken under dagens långpass extra välkommen. 

Jag sprang drygt 20 kilometer under eftermiddagen och min runda inkluderade en lång bit utmed Brisbane River, floden som är stadens pulsåder. Området vid South Bank och Kangaroo Point är ett populärt ställe att styra kosan mot om söndagseftermiddagarna. Folk flanerade, cyklade, åkte inlines, klättrade, balanserade på slacklines, grillade, lekte, fiskade, gifte sig, dansade, hånglade, trixade med BMX-cyklar, joggade och sprang. Luften var frisk efter en regnskur vid lunchtid och benen kändes pigga. När jag kom hem insåg jag att jag hade sprungit i ett tempo som jag inte har kommit upp i på ett bra tag. 

Det är så här löpningen ska kännas! Nu, efter dusch och middag, är jag jättetrött och jättepigg på samma gång och går och skrattar högt åt mina egna skämt. Konstigt nog tycks ingen annan i familjen vara lika road av dem. Det känns lite som den där gången när jag var fem och någon bjöd mig på ett glas med lättcider på ett kalas och jag därefter "underhöll" hela bordet med Bellmanvitsar. Kanske tur att det är läggdags snart. Godnatt! 

PS. Kram!

Två funderingar under morgonens runda runt Mt Coot-tha:

1) De 13 kilometrarna har gått från att kännas som ett långpass till att kännas som ett distanspass.

2) Jo, det kan ju verka som att löpträning bara handlar om prestation. Men det viktigaste, det är att löpningen har blivit min ventil, mitt sätt att hantera stort och smått. Den har gett mig utrymme att våga känna efter.

Man måste inte springa. Men en ventil, det är bra att ha. Fredagskram, kära läsare!

Pepp pepp

Häromdagen i lunchrummet nämnde två kollegor att de hade läst den engelska beskrivningen av bloggen och att de fann idén inspirerande. Båda sa också ”jag borde börja springa” och i nästa andetag ”efter avhandlingen”. Eftersom jag arbetar inom högskolesektorn har jag många kollegor som är mitt upp i, har genomfört eller kommer att genomföra ett avhandlingsprojekt.

Jag kommer aldrig att säga att någon borde börja springa, eftersom jag tycker att livet är för kort för att man ska ägna sig åt typer av motion som man inte roas av. Men jag berättande för kollegorna att jag personligen menar att löpningen bidrog till att jag lyckades slutföra min avhandling 2011.

Att genomföra en forskarutbildning är något av det bästa jag gjort och något som jag är tacksam över att jag fick möjlighet till – och som jag är stolt över att jag klarade av. Även om det ofta är roligt, så innebär avhandlingsskrivande också att man behöver kunna hantera långsiktiga mål och att man står ut med perioder av ensamhet. Jag tänker att detsamma gäller för andra stora projekt, som till exempel att träna inför och genomföra ett längre lopp.

Kort efter min disputation gavs jag möjligheten att prata med nyblivna doktorander om att genomföra en forskarutbildning och helst inom utsatt tid. Då jag under denna period var full av självförtroende tog jag mig glatt an rollen som akademisk livsstilscoach och presenterade On Experiences of the Years Spent on Doctoral Education 2007-2011 med följande fösta PowerPointbild:

Man kan alltid citera Wear Sunscreen

Jag är rädd att flera av de stackars studenterna såg mer skrämda än peppade ut efter min dragning – möjligen framstod jag i alltför hög grad som en känslolös prestationsprinsessa (jag menar, kolla det allt annat än avslappnade grinet på bilden till vänster) – men jag fick också en del positiv feedback om att mina idéer var inspirerande. Jag tänkte därför att jag framöver kommer att ägna några blogginlägg åt att jämföra avhandlingsprojekt (vilket jag tänker kan översättas till vilket stort personligt projekt som helst) och löpning – inte minst för att peppa mig själv. 

Aj

Var försiktig när du springer nerför strax efter ett ösregn.

Hade tänkt att posta ett käckt och peppande inlägg om långsiktiga mål idag. Tror det får vänta till imorgon.

Veckosummering vecka 13

Insamlade medel: 4 750 SEK

Antal styrke- och smidighetspass: 1 + en hel del grävande i trädgården och kånkande av kartonger

Antal kilometer sprungna: 43,25

Nu återstår bara att springa de där kilometrarna i ett svep.