Endorfinmusik

Något jag i stort sett alltid har med mig när jag tränar är min iPod och ett par hörlurar som sitter bra runt örat, så att jag kan lyssna på spellistan jag skapat just för att ha när jag springer. Namnet "Löparlista" är väl föga fantasifullt, men innehållet är, enligt mitt tycke, rätt spännande. 

Listan är under ständig utveckling. Just nu innehåller den 94 låtar som alla har en sak gemensamt: de får mig på gott humör och de hjälper mig att hålla tempot i löpningen. Detta har lett till en ganska spretig samling, som blandar låtar som jag har bra minnen till, låtar som påminner om personer som gör mig glad att tänka på, låtar som det känns som jag skulle kunna sätta på repeat och sedan springa ett ultramaraton till, fåniga låtar som får mig att skratta inombords, samt ganska mycket oförarglig radiomusik. 

En princip som jag funnit användbar då jag har byggt upp min lista är att välja bort all musik som påminner mig om saker som gör mig arg eller ledsen. Alltså, låt bli musik som påminner dig om när du fått dåliga besked, orättvisor du utsatts för, när ditt hjärta har varit krossat eller när du av någon annan anledning legat på ett golv och gråtit. En bra löparmusiklista är alltså något högst individuellt. Du kanske springer jättebra till Radioheads Creep. Jag gör det inte. 

Det är lite som sådan där musik med porlande vatten och harpa och fågelkvitter som ofta spelas på SPA-anläggningar. Avsikten, får man förmoda, är att få folk att slappna av. Men för mig har den typen av musik motsatt effekt. Under en särskilt stressig tid i mitt liv lyssnade jag nämligen så mycket på avslappningsmusik att jag numera när jag utsätts för den får en puls som påminner om den som man får efter åtta koppar kaffe och en dosa snus. Som en betingad reflex liksom. Voff!