Slip, Slop, Slap, Seek, Slide

Slip on a shirt, Slop on the 30+ sunscreen, Slap on a hat, Seek shade or shelter, Slide on some sunnies. 

Så låter ramsan som uppmanar Australiens befolkning - och turister - att skydda sig mot solen och på så vis minska risken för hudcancer. 

Visserligen springer jag sällan i långärmat här, men helst i en t-shirt som täcker axlarna. Solskyddsfaktor är en självklarhet, liksom den eviga kepsen. Springa i solen undviker jag i möjligaste mån (därav morgonrundorna och gårdagskvällens mörka tur) och solglasögon med UV-skydd har jag till och med när det regnar. Både kepsen och solglasögonen tillhör numera uniformen oavsett var jag är - utan dem är det svårt att få till rätt känsla i löpningen.  

För att citera en annan känd australisk textrad:
 If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be it.

Påskafton

Inga påskbrasor här i trakterna, så istället blev favoritrundan med maken - först i skymning och tillslut i kolmörker. Jag är lite mörkrädd. Det var fint att se ljusen från stan när vi väl kom till utsiktsplatsen på Mt Coot-tha.

Lättad stadsråtta åter i civilisationen. Tur att jag hade Mr Dundee med mig, som kunde skydda mig mot drop bears och andra obehagliga kreatur i kvällsmörkret. 

Långfredag

Saker man kan göra under långfredagen, även om man inte är kristen:

• Fundera över livet och vad man har att vara tacksam över. 
• Fundera mer på hur man vill vara mot sina medmänniskor, än på hur de är mot en själv. 
• Ge sig uppför halva Mt Coot-tha i skymningen och på vägen tillbaka drabbas av känslan av hur skönt det är att springa och därför springa 5 kilometer längre än vad man tänkt sig. 
• Vara tacksam för kända och okända vänner, som har stöttat insamlingen till Cancerfonden. 

Anlagt allvarlig långfredagsmin. Ett suddigt Brisbane i bakgrunden. 

Endorfinmusik

Något jag i stort sett alltid har med mig när jag tränar är min iPod och ett par hörlurar som sitter bra runt örat, så att jag kan lyssna på spellistan jag skapat just för att ha när jag springer. Namnet "Löparlista" är väl föga fantasifullt, men innehållet är, enligt mitt tycke, rätt spännande. 

Listan är under ständig utveckling. Just nu innehåller den 94 låtar som alla har en sak gemensamt: de får mig på gott humör och de hjälper mig att hålla tempot i löpningen. Detta har lett till en ganska spretig samling, som blandar låtar som jag har bra minnen till, låtar som påminner om personer som gör mig glad att tänka på, låtar som det känns som jag skulle kunna sätta på repeat och sedan springa ett ultramaraton till, fåniga låtar som får mig att skratta inombords, samt ganska mycket oförarglig radiomusik. 

En princip som jag funnit användbar då jag har byggt upp min lista är att välja bort all musik som påminner mig om saker som gör mig arg eller ledsen. Alltså, låt bli musik som påminner dig om när du fått dåliga besked, orättvisor du utsatts för, när ditt hjärta har varit krossat eller när du av någon annan anledning legat på ett golv och gråtit. En bra löparmusiklista är alltså något högst individuellt. Du kanske springer jättebra till Radioheads Creep. Jag gör det inte. 

Det är lite som sådan där musik med porlande vatten och harpa och fågelkvitter som ofta spelas på SPA-anläggningar. Avsikten, får man förmoda, är att få folk att slappna av. Men för mig har den typen av musik motsatt effekt. Under en särskilt stressig tid i mitt liv lyssnade jag nämligen så mycket på avslappningsmusik att jag numera när jag utsätts för den får en puls som påminner om den som man får efter åtta koppar kaffe och en dosa snus. Som en betingad reflex liksom. Voff! 

Lugn efter stormen

Kanske inte en klarblå himmel, men inte heller några åskmoln eller regntunga skyar. Perfekt musik i öronen, ben som bara går och tankar likaså. På vägen tillbaka gick fullmånen upp över the Goodwill Bridge.

Veckosummering vecka 12

Insamlade medel: 3 750 SEK

Antal styrke- och smidighetspass: 2 

Antal kilometer sprungna: 33,4

Högsta uppmätta vindstyrka under söndagens storm: 90 km/h

För rapportering och bilder från stormen, klicka här

Blixtar och dunder

Hade planerat att skriva ett inlägg om ett härligt långpass utmed Brisbane River. Tog ett foto på the Story Bridge när jag var halvvägs och allt.

Sedan vände jag mig om och insåg att jag hade en storm med åska och ösregn framför mig. Fick tillslut ta skydd vid en båthållsplats (ja, som en busshållsplats, men för kollektivtrafiksbåtar), där flera andra också stod och höll sig undan det värsta regnet. Bland annat yogaläraren Frank, som visade mig en pose som skulle vara särskilt bra för löpare.

Tillslut tog jag mod till mig och sprang de sista 8 kilometrarna hem i regnet. Det var en trött och blöt Anna som tillslut kom fram.