Veckosummering vecka 32

Antal förkylningar: 1
Antal träningspass: 0
Antal bokmanus skickade till förlaget: 1
Nya bidrag till insamlingen: 0

Inläggen som aldrig blev

Det var länge sedan nu som jag skrev om den där föreläsningen om mätbara mål. Jag har försökt några gånger, men det vill sig liksom inte.

Före maratonet handlade det om ren prestationsångest. Vem är jag att skriva om att uppnå sina mål om jag måste bryta? Jag blev efter maran dessutom trött på hela grejen - i bloggen låter det ju som om att hela mitt liv går ut på att genomföra projekt och uppnå mål! 

Men sedan, har jag insett, handlar det också om jag inte längre håller med om vad jag sa då under föreläsningen. Nästa två inlägg skulle ha rubrikerna "Hitta goda förebilder..." och "... men jämför dig bara med dig själv!" Jag tänkte skriva om att hitta folk att inspireras av, men utan att hamna i jämförelseträsket, som bara är nedbrytande. Jag tänkte skriva om att det inte handlar om att vinna några VM eller Nobelpris. Men inlägget ville sig inte riktigt.

Visst, det är fint att hitta inspirerande personer i sin omgivning och det låter ju bra att "bara tävla mot sig själv". Men är det inte ofta så, att de som i en ständig självförbättringsiver "tävlar mot sig själva" för en ganska tröstlös kamp? Man blir ju aldrig tillräcklig i sina egna ögon. Och inte så sällan tror man därmed att man inte är det i andras heller. Så har det i varje fall varit för mig. 

Det lite paradoxala för min egen del är att samtidigt som jag har blivit löparbiten och färdig med avhandlingsskrället, så har jag, ett steg i taget, kommit närmre en tillvaro där jag jämför mig mindre och känner mindre revanschlusta. Förr var det det som drev mig. Världen, tyckte jag, hade varit jävlig mot mig och jag ville minsann visa den! 

Det kanske bara handlar om att jag blir äldre och det kanske inte har någonting med löpning eller jobb att göra. Men numera tänker jag allt oftare att andra är som andra är och jag är som jag är och det är okej. Och då behöver man inte lika desperat leta förebilder eller tävla mot sig själv. 

Nåväl, nu har jag varit tillräckligt självutlämnande och kvasi-psykologiserande för ett tag. Vi får se om jag återkommer till min föreläsning en annan dag. God natt och sov så gott! 

Dagar som den här

Dagar som den här gör mig inte precis snabbare. När jag är småförkyld och halsen är sur, glasögonen är på, flera deadlines närmar sig i rask takt, bröstryggen är stel av alla timmar framför datorn, det regnar och jag saknar min make. När inga färgglada träningskläder eller endorfinkickar står på dagordningen. 

Men det är dagar som den här jag gläds extra över en lunch med en god vän, dubbelavsnitt av Big Bang Theory, stora koppar te och vetskapen (eller i varje fall förhoppningen) om att jag snart kommer få springa igen - även på andra platser än Borås.

Veckosummering vecka 31

Jodå, fastän det blev några i mitt tycke för sena nätter med jobb, så blev det en hyfsad träningsvecka. Visserligen inget vettigt distanspass, men två bra intervallpass, ett styrketräningspass och ett snabbdistanspass. Även insamlingen har rört på sig: 18 433 kronor har via den skänkts till Cancerfonden.

Kort och snabbt

Hade en tanke om att springa en mil idag, men den utomordentligt trevliga bröllopsfesten som jag var på igår gjorde att en lite kortare sträcka kändes mer rimlig. Drygt fem kilometer blev det i ett för mig rätt högt tempo (ja, förutom vid fotopausen halvvägs då). Solen sken, stranden var full av folk och det var gott att kasta sig i Kattegatt efteråt.

Tusan för tusingar

I varje fall före frukost. Den första, som gick i lite nedförslut och i medvind, gick visserligen rätt snabbt, men den sista blev motsatt på alla vis.

Veckosummering vecka 29

De flesta av mina 66 kilometrar i förra veckan avverkades per cykel. Ännu en gång är det alltså svårt att tala om någon lysande träningsvecka. 

Men en lysande vecka, det kan man tala om! Semester, sol, joggingturer till morgondoppet, en utflykt med bil till Bohuslän och en utflykt med cykel till Falkenberg, en helt fantastisk "fru-hippa" och en härlig sommarfest med släkt och vänner för att fira att maken och jag just blev makar förra året. 

Våra gäster var mycket generösa med bidrag till insamlingen. 17 543 kronor har nu skänkts till Cancerfonden. Wow!

Hallå?!

Stay tuned, skriver hon och försvinner.

Tanken var att jag skulle gå en intensivkurs för att lära mig crawla i veckan, men den fick tyvärr ställas in på grund av en infektion. När antibiotikan fått verka i några dagar var det enligt doktorn okej att ge sig ut på kortare turer, så igår blev det några härliga kilometer utmed havet.

Lite konstigt känns det att inte ha något mål att sikta mot förrän i september, men jag tänker att det säkert är hälsosamt. Semester på riktigt, liksom. 

Prestationsångest

Ibland hjälper det att glo på TV och hoppas på att det är en annan dag imorgon.

Veckosummering vecka 16

Insamlade medel: 5 919 SEK
Antal styrke- och smidighetspass: 0
Antal kilometer sprungna: 35,5
Snabbaste kilometern sprungen på: 4:38 (under torsdagens pass)
Antal månader till start: 2

Veckan som kommer kommer att bli en intensiv vecka. Många avsked, många saker att packa, många timmar på flygplan. Vi får se hur många kilometer - och blogginlägg - det kan tänkas bli. Au revoir!

Veckosummering vecka 15

Insamlade medel: 5 400 SEK
Antal styrke- och smidighetspass: 2
Antal kilometer sprungna: 15

Ett inställt långpass och så blir det här... Har insett att det har blivit lite "allt eller inget" med löpningen det senaste - om jag inte hinner springa minst 10 km en dag, så springer jag inte alls. Dags att tänka om! Mina 2 km idag är i varje fall fler än 0, eller hur?

Veckosummering vecka 14

Insamlade medel: 4 850 SEK

Antal styrke- och smidighetspass: 0  (får skylla på skrapsår i händerna efter min vurpa)

Antal kilometer sprungna: 36,32

Aj

Var försiktig när du springer nerför strax efter ett ösregn.

Hade tänkt att posta ett käckt och peppande inlägg om långsiktiga mål idag. Tror det får vänta till imorgon.

Veckosummering vecka 11

Hittills insamlade medel: 3400 SEK
Veckans rekord: Personsämsta på ett 10-kilometerslopp

Nä, loppet gick inget vidare. Jag gick in i väggen, som löparessen kallar det. Hetväggen, skulle jag kunna kalla det. Plötsligt var det 34 grader i skuggan, efter ett par månader av regn och behagliga temperaturer. Första kilometern gick fint – innan jag kom ut i solen. Sedan blev det mer en fråga om att ta sig runt utan att kollapsa. 

Så nä, kombinationen för lite tempoträning och stekande sol var ingen hit. Men det sköna är att jag faktiskt inte tycker att det är hela världen. Fortsatt träning inför maran är det som gäller. Att få upp farten på milen igen får bli ett senare projekt.