Summering

21 700 kronor.

Tack. Tack för genrösa bidrag till Cancerfondeninsamlingen. Tack för hejarop och pepp (ofta via Facebook, men också via kommentarer här i bloggen, via e-post, utmed maratonsträckan och på jobbet/stan/var du nu träffat mig). Tack för att du har läst.

Nu är det dags att stänga insamlingen och logga ut från Blogger-kontot.

Och att fortsätta ta ett steg i taget.

Det bästa målet är att inte ha något mål?

Idag har jag ägnat i stort sett hela morgonen åt att planera. Jag har den senaste tiden känt mig så stressad av allt jag har haft att göra att det har känts som att inte får någonting gjort. Att då sätta mig och lista vad jag känner att jag faktiskt måste göra och inte, och att skapa en överblick över den tid jag har till mitt förfogande för dessa måsten, gör mig lugn. Lite tvångsmässigt - javisst!

Den senaste tiden har jag, trots allt, haft utrymme att tänka på min löpning (kanske framförallt eftersom jag inte har kunnat träna). Och jag inser att jag liksom har tappat lusten. Jag tänker visserligen att det ska bli roligt att springa Kretsloppet även om jag inte kommer att kunna springa så snabbt som jag hade hoppats. Men grejen är att jag inte längre känner för att sträva efter PB:n överhuvudtaget. Jag känner att jag skulle vilja våga vara mer som Penny och mindre som Sheldon. Eller lite mer som leo babauta.

En av sakerna på min att-göra-lista är att ge en kort presentation på ett webbseminarium för doktorander om ett par veckor. Jag har blivit ombedd att tala om mina "tankar kring akademisk karriär, ansökningar av finansiella medel, nätverkande och viktiga konferenser mm". Jag hade tänkt att göra en kortversion av den där föreläsningen med att uppnå sina mål. Kanske att jag bara ska tala utifrån den sista sliden? 

Vid sidan av

Igår gick Varbergsloppet av stapeln. Det är ett trevligt 10-kilometerslopp som bland annat går utmed världens vackraste strandpromenad. För två år sedan sprang jag det i värmen, men igår satt jag istället och skålade för en blivande brud på en filt i gräset medan en strid ström av deltagare flög/sprang/lunkade förbi. 

Ibland när jag springer lopp undrar jag varför jag inte istället är en av dem som sitter och har det gott vid sidan av banan. Det var himla trevligt att göra det igår. Fast samtidigt måste jag erkänna att de förbipasserande löparna väckte ett visst sug efter träningsrutiner, endorfinkickar och till och med tuffa intervaller. Ett bra tecken, tänker jag, efter några rätt vilsamma veckor.

Veckosummering vecka 25

Insamlade medel: 8 493 SEK
Antal styrke- och smidighetspass: 0
Antal kilometer sprungna: 57,5
Tid på maran enligt loppets ännu inofficiella resultatlista: 03:48:34

Vilken vecka! Jag är så sjukt nöjd! Jag tänker skriva ihop en lite längre sammanfattning av mina intryck och upplevelser av maran under veckan. Men redan nu vill jag tacka för all pepp och alla gratulationer som har ramlat in via SMS, Facebook, Instagram och e-post och till den helt fantastiska publiken - särskilt kollegorna - som hejade på med stor inlevelse under själva loppet. Det betyder så oerhört mycket.

Också ett stort och varmt tack till er som under vägen har bidragit till insamlingen till Cancerfonden. Ni är fantastiska!

När den värsta stelheten har gått över (det är svårt att gå i trappor idag!) kommer jag att börja sikta mot nya löparmål. Och som sagt, insamlingen kommer jag fortsätta att hålla öppen ett tag till.

Documentary Practices of Marathon Runners?

Den huvudsakliga anledningen till att jag åker till Tromsö är faktiskt inte alls Midnight Sun Marathon, utan en konferens, DOCAM 13. Att jag anmälde mig till maran var bara en bonus - i mejlet som meddelade att vi hade blivit accepterade till konferensen uppmanades vi att snabbt boka hotellrum, då maran går av stapeln kvällen efter att konferensen har avslutats. Det är min förhoppning att konferensen ska ge min kollega och mig nya perspektiv på ett forskningsprojekt som vi har dragit igång i år.

Under förberedelserna inför konferensen har jag läst in en hel del för mig ny litteratur inom ett område som kallas för dokumentpraktiker. Under samma period har jag också, som bekant, löptränat en hel del och bloggat om detta. Under mina rundor har jag inte kunnat låta bli att leka med tanken på hobbylöpning och maratonbloggning som intressanta empiriska objekt. På en mental lista (som nu blev en nedskriven lista - ett dokument!) över papers som vore roliga att skriva har jag redan följande tre:

• Serious Leisure Documentary Practices: the Case of Hobby Runners
• Marathon Blogging as a Community of Practice
• Embodied Information Literacies: Fun Run Participants' Documentary Practices 

Inser i skrivande stund att jag förmodligen är den enda i hela världen som tycker att det här inlägget är roligt. Men om det mot förmodan skulle vara så att du också tycker det, så skulle jag gärna vilja uppmana dig att mejla mig. Vi kanske kan skriva en forskningsansökan tillsammans? Och inleda varje möte med en gemensam löprunda?