33-åringen som klev ut genom dörren och sprang

- Det är som det är och det blir som det blir, tänkte hon.
15 kilometer blev det. 

Prestationsångest

Ibland hjälper det att glo på TV och hoppas på att det är en annan dag imorgon.

Veckosummering vecka 21

Insamlade medel: 6 743 SEK
Antal styrke- och smidighetspass: 1
Antal kilometer sprungna: 41

20 km i med-, mot- och sidvind

Och med tre fotopauser:

Här höll jag med Bo Kaspers i lurarna som sjöng om att det är ett vackert land vi bor i

Vätske- och ingefärspaus ungefär halvvägs

Men lite grann då...?

Bytte skogen mot kusten

Blev lite retad för min tunga ryggsäck. Halva packningen består visst av löpartillbehör.

Every step you take

Läste en intervju om en debuterande författare hos Maraton-Petra idag. Han jämför sitt skrivande med att springa ett maraton: "Att skriva en bok är väldigt likt att springa ett marathon. Du sätter upp ett tydligt mål och därefter krävs en stor målmedvetenhet och uthållighet på den långa vägen till mål."

En av mina idéer under föreläsningen om långsiktiga mål handlade om att tänka på att varje steg räknas.

Det är inte alltid roligt att springa. Det kan göra ont. Det kan vara tråkigt. Du kan vara för trött. Det är inte alltid heller du känner dig inspirerad att skriva på ditt avhandlingsmanus. Ditt ämne kan kännas ointressant. Du känner inget flow. Du är för trött.

Alla träningsrundor/skrivdagar känns inte fantastiska. Men var och en av dem tar dig närmre målet. När det känns som att det inte finns någon anledning i hela världen att fortsätta - ta bara ett steg till. Och sedan ett till. Och sedan ytterligare ett. Tillslut kommer du att komma till en nedförsbacke. Och en dag kommer du att komma i mål - just för att du har tagit vart och ett av de där stegen.

.

Bild: Susan Lorentzen

PS. Ett viktigt sidospår: Det finns en låt som innehåller textraden ”every step you take”. Den låten är inte romantisk. Den handlar om det sjuka i svartsjuka. Den enda som ska räkna varje steg du tar är du själv. Om någon i din närhet försöker kontrollera och följa upp ditt varje steg, så är något i den relationen väldigt fel. Det handlar varken om kärlek eller om omtanke, vad hen än säger. Det handlar om osäkerhet och behov av makt och kontroll från den andra personens sida. Och nej, det finns ingenting i det du gör, som gör en sådan kontroll nödvändig. Här hittar du en fantastisk blogg om saken. Var rädd om dig! 

Kvällspass

Efter en jätterolig, men jättelång arbetsdag var det nära att jag lät bli att ge mig ut när jag kom hem. Men den ljusa kvällen lockade. Det blev inget långt pass, utan ett kort och ganska snabbt ett, med lite avslutande styrkeövningar. 

Veckosummering vecka 20

Insamlade medel: 6 443 SEK
Antal styrke- och smidighetspass: 2
Antal kilometer sprungna: 52

Träningsmässigt är jag riktigt nöjd. När det gäller insamlingen tänker jag att det märks att det är slutet av månaden...?

Långpassöndag

Idag har jag sprungit längre än vad jag någonsin har sprungit förut. Jag hade bestämt mig för att testa 30 kilometer och så blev det.

Jag var faktiskt ganska nervös inför passet och hade till och med lite problem att sova igår natt. Möjligen bidrog i och för sig grannpojkarnas skönsång till detta: De började försiktigt med att sjunga att de var kungar av sand vid tiotiden. Lite senare ylade de om att någon skulle veta att de saknade henne. Ännu lite senare gick de över till att skråla om hur busiga de kunde vara med diverse instrument och verktyg. Jag tvivlade på saken och kunde tack och lov somna om tillslut.

Passet gick oväntat bra. Efter fem-sex kilometer blev jag osäker på om jag verkligen skulle orka, men när Janne Lucas började att sjunga om en ensam och vilsen morgonmås och jag samtidigt kom till en nedförsbacke, så började jag tänka att detta skulle kunna gå, trots allt. Och det gjorde det!

Under själva passet kände jag mig rätt pigg och kunde stå ut med lite ömmande tår och vetskapen om att jag har både höftböjare och axlar. Värre blev det när jag kom in igen. Efter en dusch började jag må på ett sätt som jag kan tänka mig att grannpojkarna idag kan känna igen sig i. Detta var något nytt. Men en rejäl lunch i små små tuggor och mycket vätska i små små klunkar rådde tack och lov bot på det hela.

Nyss hemkommen, bara aningens darrig. 

Lycka till och var rädda om er!

Idag vill jag önska alla Göteborgsvarvslöpare lycka till i värmen och så vill jag passa på att påminna alla om vikten av att skydda sig mot solen. Här kan du läsa om varför det är så viktigt.

Saker som inte går att förutse

Idag har hela Borås solen i ögonen och det var en ren fröjd att ge sig ut och springa under lunchen (vilket jag för övrigt gör mycket sällan).

På vägen ut mötte jag en bekant och hörde mig själv säga att jag bara skulle springa en mil idag. För drygt tre år sedan tyckte jag att två kilometer var rena pinan. Idag njöt jag i drygt tio. Saker förändras. Också till det bättre. 

God morgon!

Ibland är det bara att gå upp och ta på sig kläderna man lade fram kvällen före och ge sig ut utan att tänka för mycket. Vakna, det kan man göra på vägen.

Inse att du inte är ensam!

Ibland är det svårt att hålla farten eller till och med att komma ut på sina rundor alls. Under min föreläsning om att ta sig i mål talade jag om hur viktigt jag tycker att det är att hitta andra som gör en liknande resa som jag själv.

Oavsett om det handlar om doktorandstudier, träning inför ett lopp eller ett faktiskt lopp, så blir det enklare om man kommunicerar med andra doktorander/träningstokar/löpare. Jag tycker det underlättar när jag inser att jag inte är ensam om det jag håller på med och att de problem som jag stöter på inte är unika.

Genom att hitta kollegor, träningskompisar och farthållare¹ är det lättare att själv hålla uppe tempot. Ibland handlar det om en mer kortvarig bekantskap, som är till hjälp just i stunden, som när du hittar någon under ett lopp som håller samma tempo som du under en viss sträcka. Men ibland, om du har tur, så kanske du och kollegan/träningskompisen/farthållaren till och med blir riktigt goda vänner på kuppen.

En i mängden: Doktorander och inom mitt fält välkända seniora² forskare vid en doktorandworkshop i samband med konferensen ISIC  2008. 

En i mängden: Bild från Brisbane Half Marathon 2011. 

¹ Alltid lika kul att använda "fart" när jag vet att jag har engelskspråkiga läsare. Under större lopp finns ofta farthållare vars uppgift är att komma i mål på en viss tid och peppa den grupp som väljer att springa med dem. De springer med exempelvis ballonger där färgen signalerar vilken tid de kommer att komma i mål på. 

² Att vara senior forskare är alltså något eftersträvansvärt och indikerar inte nödvändigtvis ålder, utan hur långt man har kommit i sin forskarkarriär. En klasskamrat från gymnasiet har skrivit om detta i sin blogg, som inte alls handlar om löpning. 

Veckosummering vecka 19

Insamlade medel: 6 443 SEK
Antal styrke- och smidighetspass: 1
Antal kilometer sprungna: 36

Söndagslunch med långpass

Hur fantastiskt är det inte att få följande inbjudan: Kom och häng med dina kusiner, spring en runda med oss och stanna på en bit mat. Vi hämtar dig vid bussen! 

Min söndag spenderades tillsammans med två av mina kusiner och deras familjer (som inkluderar små och stora barn, samt husdjur av alla de slag). Kusinen Petra och hennes make Magnus tog med mig ut på en runda i det härliga vårvädret. Jag var inställd på långpass, men hade inte riktigt tagit med i beräkningen att Magnus är en välmeriterad multisportare. Tack och lov känner han sig lite "otränad" och höll snällt Anna-tempo i 18 kilometer. Lunchen efteråt var mycket god och mycket välkommen. 

Nu är jag hemma igen och går omkring och skrattar för mig själv som jag ibland gör efter långpass. Det känns som en välkommen avslutning på en ganska tung vecka. 

Tusen tack, kära finkusiner, för en supersöndag!

Skogsmulle

Gav mig ut och rände i skogen.

Letade vårtecken.

Träffade en groda (padda?). Jo, den är där!

Blev skogstokig.

Sprang över stock och sten. Eller nja. Men avslutade med lite styrke- och smidighetsträning vid ett utomhusgym som kommunen anlagt. Jag gillar!

Lyxlunch

När proffsbloggarna ses för att äta tillsammans så dokumenteras givetvis detta. Linda och jag vill ju inte vara sämre vi.

Veckosummering vecka 18

Insamlade medel: 5 919 SEK
Antal styrke- och smidighetspass: 2 (om man räknar naprapatbesök)
Antal kilometer sprungna: 35,4

På något vis lyckades jag skrapa ihop mina 35 kilometer under veckan. Men det går lite trögt med insamlingen till Cancerfonden. Ditt bidrag är välkommet och mycket viktigt

Den välkomna tystnaden

Jag lever tillsammans med en jävligt tjatig typ. Så fort jag vaknar på morgonen sätter hon igång. Så här kan det låta:

- Åh, nej, är det redan morgon? Varför la du dig inte tidigare igår kväll? Och ska du ut och springa nu? Det är väl onödigt? Vem försöker du lura? Du kommer ändå aldrig att orka springa ett maraton, tjockis. Du kan lika gärna lägga ner. Och förresten, ett osminkat acnedrabbat ansikte är det ändå ingen som vill se. Bäst att du håller dig inne. Och om du ska hinna färdigt till den där deadlinen så måste du sätta igång nu. Fast det kommer du ändå inte att göra. Latmask! 

Och så fortsätter det. Det är väldigt tröttsamt. Men det är här löpningen kommer in i bilden. Får jag bara på mig skorna och ger mig utanför dörren så är det en stor seger, för redan efter de första stegen så tystnar hon. Hon orkar inte hänga med i mitt tempo. När jag kommer tillbaka in är hon borta. Inte undra på att löpningen är beroendeframkallande. 

Med ett knak

När jag kommer hem till Borås är det full rulle. Inte bara jobbmässigt (det är lite galet nu) och socialt (så många som jag har saknat!), utan också för att jag har bokat in efterlängtade besök hos frisören, optikern, hudläkaren, tandläkaren och inte minst - naprapaten!

Det är en lyx att ha möjligheten att kunna gå och få en behandling där. Alltför mycket datorarbete, ytlig andning och ja - löpning - gör min högra skuldra väldigt stel och öm. Vad den långsiktiga lösningen är vet jag inte riktigt ännu (Byta jobb? Sluta stressa? Sluta springa? - ha!), men ett naprapatbesök hjälper mot de mest akuta problemen.

Ett besök innebär för min del att jag får långa nålar och el axlar och skuldror, bestämd massage (ingen mesig SPA-massage till harpmusik här inte!) och sedan det bästa: manipulation. Jag vet inte vad de olika teknikerna kallas, men genom att vrida mitt huvud åt olika håll och vika ihop mig som ett litet paket får naprapaten loss spänningar och blockeringar med rejäla knak.

En behandling går tydligen att jämställa med ett träningspass, så mycket vatten och vila efteråt är att rekommendera. För min del blev det hela två behandlingar i veckan. Visserligen känner jag mig alldeles mörbultad, men samtidigt har det aldrig känts så bra att både vara helt knäckt och manipulerad.

Bild från 2011. Inget vidare bra för hållningen det här med hemmajobb...

Svansjön

Inte behöver man åka ända till Västaustralien för att träffa på svarta svanar under löprundan. Borås fungerar precis lika bra - i det avseendet.

Vad gör man?

Lagom till dessertvinet under gårdagskvällens supertrevliga födelsedagskalas gav jag upp idén om att springa en mil idag, trots ivriga påhejningar från delar av släkten som ville hänga med.

Men vad gör man då när man ändå vaknar klockan kvart över sex och omöjligen kan somna om? Tja, om solen skiner och man har möjlighet att springa i långsamt tempo i ungefär en halvmil utmed världens finaste kuststräcka, så kan man ju göra det.

Till sommaren, när jag kommer att spendera mer tid här, så hoppas jag att vi kan springa den där milen ihop, brorsan, brorsans svåger och jag.