Planera mera

Verktyg för planering och uppföljning:
En avhandlingsplan och en sammanfattning av tempo under en halvmara

Det är kanske inte så förvånande att "Planera!" var mitt första råd under den där föreläsningen om långsiktiga mål.

När man tar sig an ett stort projekt och har en idé om att man vill genomföra det inom en viss tidsram, så menar jag att planering är helt avgörande. Jag tänker att få människor som vill springa ett lopp på en viss tid bara sätter igång vid startskottet utan att ha förberett sig. De flesta har förmodligen tränat en hel del inför loppet och har en idé om vilken fart de vill hålla per kilometer. På så vis kan man stämma av under loppets gång att man håller sig till sin ursprungsplan, och om man inte gör det, så kan man fundera på om något bör justeras. För precis som man har tänkt sig, kommer det förmodligen inte att bli. Men paradoxalt nog kan god planering göra att man är väl rustad att hantera och ta vara på det oförutsedda.

Inom löpningen talar man om fördelarna med att göra en”negativ split”,vilket innebär att man springer den andra halvan av loppet snabbare än vad man sprang den första. Om man spurtar redan i starten är risken att man blir utmattad innan man ens har kommit halvvägs. I början kan det därför vara en bra idé att koncentrera sig på hitta rytmen i löpningen och också kanske mer på att njuta av omgivningarna och det häftiga med att springa tillsammans med hundratals eller tusentals andra. Sedan, när man har kommit ungefär halvvägs, är det  läge att lägga i nästa växel och börja fokusera på mållinjen alltmer. Mer om detta en annan dag! 

Veckosummering vecka 14

Insamlade medel: 4 850 SEK

Antal styrke- och smidighetspass: 0  (får skylla på skrapsår i händerna efter min vurpa)

Antal kilometer sprungna: 36,32

Runner's high

Glad Anna vid the Story Bridge. Den klassiska bron markerar att jag avverkat drygt halva rundan.

Det har varit lite motigt ett tag. Därför var endorfinkicken under dagens långpass extra välkommen. 

Jag sprang drygt 20 kilometer under eftermiddagen och min runda inkluderade en lång bit utmed Brisbane River, floden som är stadens pulsåder. Området vid South Bank och Kangaroo Point är ett populärt ställe att styra kosan mot om söndagseftermiddagarna. Folk flanerade, cyklade, åkte inlines, klättrade, balanserade på slacklines, grillade, lekte, fiskade, gifte sig, dansade, hånglade, trixade med BMX-cyklar, joggade och sprang. Luften var frisk efter en regnskur vid lunchtid och benen kändes pigga. När jag kom hem insåg jag att jag hade sprungit i ett tempo som jag inte har kommit upp i på ett bra tag. 

Det är så här löpningen ska kännas! Nu, efter dusch och middag, är jag jättetrött och jättepigg på samma gång och går och skrattar högt åt mina egna skämt. Konstigt nog tycks ingen annan i familjen vara lika road av dem. Det känns lite som den där gången när jag var fem och någon bjöd mig på ett glas med lättcider på ett kalas och jag därefter "underhöll" hela bordet med Bellmanvitsar. Kanske tur att det är läggdags snart. Godnatt! 

PS. Kram!

Två funderingar under morgonens runda runt Mt Coot-tha:

1) De 13 kilometrarna har gått från att kännas som ett långpass till att kännas som ett distanspass.

2) Jo, det kan ju verka som att löpträning bara handlar om prestation. Men det viktigaste, det är att löpningen har blivit min ventil, mitt sätt att hantera stort och smått. Den har gett mig utrymme att våga känna efter.

Man måste inte springa. Men en ventil, det är bra att ha. Fredagskram, kära läsare!

Pepp pepp

Häromdagen i lunchrummet nämnde två kollegor att de hade läst den engelska beskrivningen av bloggen och att de fann idén inspirerande. Båda sa också ”jag borde börja springa” och i nästa andetag ”efter avhandlingen”. Eftersom jag arbetar inom högskolesektorn har jag många kollegor som är mitt upp i, har genomfört eller kommer att genomföra ett avhandlingsprojekt.

Jag kommer aldrig att säga att någon borde börja springa, eftersom jag tycker att livet är för kort för att man ska ägna sig åt typer av motion som man inte roas av. Men jag berättande för kollegorna att jag personligen menar att löpningen bidrog till att jag lyckades slutföra min avhandling 2011.

Att genomföra en forskarutbildning är något av det bästa jag gjort och något som jag är tacksam över att jag fick möjlighet till – och som jag är stolt över att jag klarade av. Även om det ofta är roligt, så innebär avhandlingsskrivande också att man behöver kunna hantera långsiktiga mål och att man står ut med perioder av ensamhet. Jag tänker att detsamma gäller för andra stora projekt, som till exempel att träna inför och genomföra ett längre lopp.

Kort efter min disputation gavs jag möjligheten att prata med nyblivna doktorander om att genomföra en forskarutbildning och helst inom utsatt tid. Då jag under denna period var full av självförtroende tog jag mig glatt an rollen som akademisk livsstilscoach och presenterade On Experiences of the Years Spent on Doctoral Education 2007-2011 med följande fösta PowerPointbild:

Man kan alltid citera Wear Sunscreen

Jag är rädd att flera av de stackars studenterna såg mer skrämda än peppade ut efter min dragning – möjligen framstod jag i alltför hög grad som en känslolös prestationsprinsessa (jag menar, kolla det allt annat än avslappnade grinet på bilden till vänster) – men jag fick också en del positiv feedback om att mina idéer var inspirerande. Jag tänkte därför att jag framöver kommer att ägna några blogginlägg åt att jämföra avhandlingsprojekt (vilket jag tänker kan översättas till vilket stort personligt projekt som helst) och löpning – inte minst för att peppa mig själv. 

Aj

Var försiktig när du springer nerför strax efter ett ösregn.

Hade tänkt att posta ett käckt och peppande inlägg om långsiktiga mål idag. Tror det får vänta till imorgon.

Veckosummering vecka 13

Insamlade medel: 4 750 SEK

Antal styrke- och smidighetspass: 1 + en hel del grävande i trädgården och kånkande av kartonger

Antal kilometer sprungna: 43,25

Nu återstår bara att springa de där kilometrarna i ett svep.