Igår gick Varbergsloppet av stapeln. Det är ett trevligt 10-kilometerslopp som bland annat går utmed världens vackraste strandpromenad. För två år sedan sprang jag det i värmen, men igår satt jag istället och skålade för en blivande brud på en filt i gräset medan en strid ström av deltagare flög/sprang/lunkade förbi.
Ibland när jag springer lopp undrar jag varför jag inte istället är en av dem som sitter och har det gott vid sidan av banan. Det var himla trevligt att göra det igår. Fast samtidigt måste jag erkänna att de förbipasserande löparna väckte ett visst sug efter träningsrutiner, endorfinkickar och till och med tuffa intervaller. Ett bra tecken, tänker jag, efter några rätt vilsamma veckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar