Skogsmulle

Gav mig ut och rände i skogen.

Letade vårtecken.

Träffade en groda (padda?). Jo, den är där!

Blev skogstokig.

Sprang över stock och sten. Eller nja. Men avslutade med lite styrke- och smidighetsträning vid ett utomhusgym som kommunen anlagt. Jag gillar!

Lyxlunch

När proffsbloggarna ses för att äta tillsammans så dokumenteras givetvis detta. Linda och jag vill ju inte vara sämre vi.

Veckosummering vecka 18

Insamlade medel: 5 919 SEK
Antal styrke- och smidighetspass: 2 (om man räknar naprapatbesök)
Antal kilometer sprungna: 35,4

På något vis lyckades jag skrapa ihop mina 35 kilometer under veckan. Men det går lite trögt med insamlingen till Cancerfonden. Ditt bidrag är välkommet och mycket viktigt

Den välkomna tystnaden

Jag lever tillsammans med en jävligt tjatig typ. Så fort jag vaknar på morgonen sätter hon igång. Så här kan det låta:

- Åh, nej, är det redan morgon? Varför la du dig inte tidigare igår kväll? Och ska du ut och springa nu? Det är väl onödigt? Vem försöker du lura? Du kommer ändå aldrig att orka springa ett maraton, tjockis. Du kan lika gärna lägga ner. Och förresten, ett osminkat acnedrabbat ansikte är det ändå ingen som vill se. Bäst att du håller dig inne. Och om du ska hinna färdigt till den där deadlinen så måste du sätta igång nu. Fast det kommer du ändå inte att göra. Latmask! 

Och så fortsätter det. Det är väldigt tröttsamt. Men det är här löpningen kommer in i bilden. Får jag bara på mig skorna och ger mig utanför dörren så är det en stor seger, för redan efter de första stegen så tystnar hon. Hon orkar inte hänga med i mitt tempo. När jag kommer tillbaka in är hon borta. Inte undra på att löpningen är beroendeframkallande. 

Med ett knak

När jag kommer hem till Borås är det full rulle. Inte bara jobbmässigt (det är lite galet nu) och socialt (så många som jag har saknat!), utan också för att jag har bokat in efterlängtade besök hos frisören, optikern, hudläkaren, tandläkaren och inte minst - naprapaten!

Det är en lyx att ha möjligheten att kunna gå och få en behandling där. Alltför mycket datorarbete, ytlig andning och ja - löpning - gör min högra skuldra väldigt stel och öm. Vad den långsiktiga lösningen är vet jag inte riktigt ännu (Byta jobb? Sluta stressa? Sluta springa? - ha!), men ett naprapatbesök hjälper mot de mest akuta problemen.

Ett besök innebär för min del att jag får långa nålar och el axlar och skuldror, bestämd massage (ingen mesig SPA-massage till harpmusik här inte!) och sedan det bästa: manipulation. Jag vet inte vad de olika teknikerna kallas, men genom att vrida mitt huvud åt olika håll och vika ihop mig som ett litet paket får naprapaten loss spänningar och blockeringar med rejäla knak.

En behandling går tydligen att jämställa med ett träningspass, så mycket vatten och vila efteråt är att rekommendera. För min del blev det hela två behandlingar i veckan. Visserligen känner jag mig alldeles mörbultad, men samtidigt har det aldrig känts så bra att både vara helt knäckt och manipulerad.

Bild från 2011. Inget vidare bra för hållningen det här med hemmajobb...

Svansjön

Inte behöver man åka ända till Västaustralien för att träffa på svarta svanar under löprundan. Borås fungerar precis lika bra - i det avseendet.

Vad gör man?

Lagom till dessertvinet under gårdagskvällens supertrevliga födelsedagskalas gav jag upp idén om att springa en mil idag, trots ivriga påhejningar från delar av släkten som ville hänga med.

Men vad gör man då när man ändå vaknar klockan kvart över sex och omöjligen kan somna om? Tja, om solen skiner och man har möjlighet att springa i långsamt tempo i ungefär en halvmil utmed världens finaste kuststräcka, så kan man ju göra det.

Till sommaren, när jag kommer att spendera mer tid här, så hoppas jag att vi kan springa den där milen ihop, brorsan, brorsans svåger och jag.