Belöning

Att dra igång jobbet i 200 direkt efter semestern är inget jag rekommenderar. Jag klagar inte - jag gillar mitt jobb och är glad att jag har det - men efter drygt två veckors intensivarbete, varav en utan löpningen som ventil, så kände jag mig rätt "schleten". Nu när vi fick iväg det där bokmanuset som vi skulle i söndags kväll, så kändes det som att det var dags att försöka hitta ett läge som är mer hållbart. 

Eftersom jag visste att det skulle bli intensiva veckor, så hade jag bokat in en axel- och ryggmassage igår eftermiddag. När Linda postade det här inlägget i början av juni blev jag nyfiken och testade en halvkroppsmassage hos Helene. Jag blev inte besviken! Tvärtom, jag var supernöjd och bokade snabbt in en helkroppsmassage efter maran, vilket var ett klokt beslut. Helene lyckades nämligen då med något som ingen tidigare gjort mer än tillfälligt - hon fick loss det stela i mitt högra skulderblad! 

Hos Helene känner jag mig välkommen och väl omhändertagen. Hon tar sitt jobb på stort allvar - hennes princip är att inte boka in mer än två kunder per dag, för att kunna ge så bra behandlingar som möjligt. Dessutom har hon som vana att massera under tystnad, vilket jag trivs bra med. 

Inte är det särskilt dyrt heller, jämfört med de flesta andra ställen. En av anledningarna till det låga priset är att Helene och hennes man inte satsar på reklam. "Gör vi ett bra jobb, så kommer det att sprida sig i stan och folk kommer att hitta hit på så vis", sa hon första gången jag var där. Så nu säger jag som Linda: 

Ring Helene på 0733-602901 eller gå in i butiken på Yxhammarsgatan 3 i Borås för att boka tid!

Veckosummering vecka 32

Antal förkylningar: 1
Antal träningspass: 0
Antal bokmanus skickade till förlaget: 1
Nya bidrag till insamlingen: 0

Inläggen som aldrig blev

Det var länge sedan nu som jag skrev om den där föreläsningen om mätbara mål. Jag har försökt några gånger, men det vill sig liksom inte.

Före maratonet handlade det om ren prestationsångest. Vem är jag att skriva om att uppnå sina mål om jag måste bryta? Jag blev efter maran dessutom trött på hela grejen - i bloggen låter det ju som om att hela mitt liv går ut på att genomföra projekt och uppnå mål! 

Men sedan, har jag insett, handlar det också om jag inte längre håller med om vad jag sa då under föreläsningen. Nästa två inlägg skulle ha rubrikerna "Hitta goda förebilder..." och "... men jämför dig bara med dig själv!" Jag tänkte skriva om att hitta folk att inspireras av, men utan att hamna i jämförelseträsket, som bara är nedbrytande. Jag tänkte skriva om att det inte handlar om att vinna några VM eller Nobelpris. Men inlägget ville sig inte riktigt.

Visst, det är fint att hitta inspirerande personer i sin omgivning och det låter ju bra att "bara tävla mot sig själv". Men är det inte ofta så, att de som i en ständig självförbättringsiver "tävlar mot sig själva" för en ganska tröstlös kamp? Man blir ju aldrig tillräcklig i sina egna ögon. Och inte så sällan tror man därmed att man inte är det i andras heller. Så har det i varje fall varit för mig. 

Det lite paradoxala för min egen del är att samtidigt som jag har blivit löparbiten och färdig med avhandlingsskrället, så har jag, ett steg i taget, kommit närmre en tillvaro där jag jämför mig mindre och känner mindre revanschlusta. Förr var det det som drev mig. Världen, tyckte jag, hade varit jävlig mot mig och jag ville minsann visa den! 

Det kanske bara handlar om att jag blir äldre och det kanske inte har någonting med löpning eller jobb att göra. Men numera tänker jag allt oftare att andra är som andra är och jag är som jag är och det är okej. Och då behöver man inte lika desperat leta förebilder eller tävla mot sig själv. 

Nåväl, nu har jag varit tillräckligt självutlämnande och kvasi-psykologiserande för ett tag. Vi får se om jag återkommer till min föreläsning en annan dag. God natt och sov så gott! 

Dagar som den här

Dagar som den här gör mig inte precis snabbare. När jag är småförkyld och halsen är sur, glasögonen är på, flera deadlines närmar sig i rask takt, bröstryggen är stel av alla timmar framför datorn, det regnar och jag saknar min make. När inga färgglada träningskläder eller endorfinkickar står på dagordningen. 

Men det är dagar som den här jag gläds extra över en lunch med en god vän, dubbelavsnitt av Big Bang Theory, stora koppar te och vetskapen (eller i varje fall förhoppningen) om att jag snart kommer få springa igen - även på andra platser än Borås.

Veckosummering vecka 31

Jodå, fastän det blev några i mitt tycke för sena nätter med jobb, så blev det en hyfsad träningsvecka. Visserligen inget vettigt distanspass, men två bra intervallpass, ett styrketräningspass och ett snabbdistanspass. Även insamlingen har rört på sig: 18 433 kronor har via den skänkts till Cancerfonden.

Kort och snabbt

Hade en tanke om att springa en mil idag, men den utomordentligt trevliga bröllopsfesten som jag var på igår gjorde att en lite kortare sträcka kändes mer rimlig. Drygt fem kilometer blev det i ett för mig rätt högt tempo (ja, förutom vid fotopausen halvvägs då). Solen sken, stranden var full av folk och det var gott att kasta sig i Kattegatt efteråt.

Tusan för tusingar

I varje fall före frukost. Den första, som gick i lite nedförslut och i medvind, gick visserligen rätt snabbt, men den sista blev motsatt på alla vis.