Och så aktar du dig för för Helvetesbacken!

Inspirerad av förra veckans besök på Astrid Lindgrens värld gav jag mig ut ikväll för att "akta mig för" en backe. Under de två Kretslopp som jag har sprungit tidigare, så har den dykt upp efter nio kilometer. Den har inte varit välkommen. Men, tänkte jag, om jag kör backträning i den, så kanske den känns mindre skrämmande inför årets lopp? På liknande sätt har jag förberett mig inför en halvmara i Brisbane, då jag helt tränade på att springa över de broar som jag fruktade mest. Så ikväll sprang jag tio varv runt kvarteret och spurtade, så gott jag kunde, varje gång jag kom till backen.

Hela kvällen har jag känt mig nöjd med passet. Strunt samma att biobesökarna och turisterna och studenterna som börjar komma tillbaka till stan undrar vad man håller på med. Jag kommer att ta mig upp för den där backen som ingenting under årets lopp!

Sedan, inför det här blogginlägget, så kollade jag bansträckningen. De har visst ändrat den i år. Backen är inte längre med. Nåväl, ett rätt bra pass blev det ändå, om än inte fullt så Ronja Rövardotter-aktigt som jag först tänkte...

Den kanske inte ser så farlig ut, men efter 9 kilometer känns den mer som en alptopp än en liten kulle.