Det här med att hälsa

Ibland roar jag mig under mina rundor med att försöka hälsa på så många som möjligt av dem jag möter. Om jag är lite för ansträngd för att prata försöker jag i varje fall att nicka. De flesta ser förvånade ut (om det inte är någon jag känner), men några hälsar glatt tillbaka. Ibland möts man en gång till under rundan och då blir det gärna en ännu gladare hälsning. Igår var det till och med en man som hälsade först.

Men sedan finns det de som faktiskt inte går att hälsa på. Jag har kollegor som i detalj skulle kunna transkribera/beskriva skeendet. Precis innan jag normalt skulle hälsa slår de ner blicken. Det är svårt att ta som något annat än ett råignorerande. Och så springer/går vi förbi varandra. Som om den andra inte fanns.

Vi talar om en liten stad där det sällan är någon trängsel på gångbanorna. Jag tror att jag ser rätt ofarlig ut. Vad är det värsta som kan hända om man säger hej?