Every step you take

Läste en intervju om en debuterande författare hos Maraton-Petra idag. Han jämför sitt skrivande med att springa ett maraton: "Att skriva en bok är väldigt likt att springa ett marathon. Du sätter upp ett tydligt mål och därefter krävs en stor målmedvetenhet och uthållighet på den långa vägen till mål."

En av mina idéer under föreläsningen om långsiktiga mål handlade om att tänka på att varje steg räknas.

Det är inte alltid roligt att springa. Det kan göra ont. Det kan vara tråkigt. Du kan vara för trött. Det är inte alltid heller du känner dig inspirerad att skriva på ditt avhandlingsmanus. Ditt ämne kan kännas ointressant. Du känner inget flow. Du är för trött.

Alla träningsrundor/skrivdagar känns inte fantastiska. Men var och en av dem tar dig närmre målet. När det känns som att det inte finns någon anledning i hela världen att fortsätta - ta bara ett steg till. Och sedan ett till. Och sedan ytterligare ett. Tillslut kommer du att komma till en nedförsbacke. Och en dag kommer du att komma i mål - just för att du har tagit vart och ett av de där stegen.

.

Bild: Susan Lorentzen

PS. Ett viktigt sidospår: Det finns en låt som innehåller textraden ”every step you take”. Den låten är inte romantisk. Den handlar om det sjuka i svartsjuka. Den enda som ska räkna varje steg du tar är du själv. Om någon i din närhet försöker kontrollera och följa upp ditt varje steg, så är något i den relationen väldigt fel. Det handlar varken om kärlek eller om omtanke, vad hen än säger. Det handlar om osäkerhet och behov av makt och kontroll från den andra personens sida. Och nej, det finns ingenting i det du gör, som gör en sådan kontroll nödvändig. Här hittar du en fantastisk blogg om saken. Var rädd om dig!