Inse att du inte är ensam!

Ibland är det svårt att hålla farten eller till och med att komma ut på sina rundor alls. Under min föreläsning om att ta sig i mål talade jag om hur viktigt jag tycker att det är att hitta andra som gör en liknande resa som jag själv.

Oavsett om det handlar om doktorandstudier, träning inför ett lopp eller ett faktiskt lopp, så blir det enklare om man kommunicerar med andra doktorander/träningstokar/löpare. Jag tycker det underlättar när jag inser att jag inte är ensam om det jag håller på med och att de problem som jag stöter på inte är unika.

Genom att hitta kollegor, träningskompisar och farthållare¹ är det lättare att själv hålla uppe tempot. Ibland handlar det om en mer kortvarig bekantskap, som är till hjälp just i stunden, som när du hittar någon under ett lopp som håller samma tempo som du under en viss sträcka. Men ibland, om du har tur, så kanske du och kollegan/träningskompisen/farthållaren till och med blir riktigt goda vänner på kuppen.

En i mängden: Doktorander och inom mitt fält välkända seniora² forskare vid en doktorandworkshop i samband med konferensen ISIC  2008. 

En i mängden: Bild från Brisbane Half Marathon 2011. 

¹ Alltid lika kul att använda "fart" när jag vet att jag har engelskspråkiga läsare. Under större lopp finns ofta farthållare vars uppgift är att komma i mål på en viss tid och peppa den grupp som väljer att springa med dem. De springer med exempelvis ballonger där färgen signalerar vilken tid de kommer att komma i mål på. 

² Att vara senior forskare är alltså något eftersträvansvärt och indikerar inte nödvändigtvis ålder, utan hur långt man har kommit i sin forskarkarriär. En klasskamrat från gymnasiet har skrivit om detta i sin blogg, som inte alls handlar om löpning.